Vem är Ana Gil de Melo och varför är hon känd

Ana Gil de Melo är en skådespelare, som många teaterspelare bör känna till. Hon arbetar på Dramaten, Sveriges största teaterschön, och har gjort verkligt intryck med både klassiska och moderna roller. Hennes väg in i professionell teater är värd att följa för alla som älskar scenen och funderar på vad en karriär där kan bli.

Från Teaterhögskolan till Dramaten

Ana utbildades vid Teaterhögskolan i Stockholm och debuterade på Dramaten 2007. Hon spelade rollen Augustine i P.O. Enquists Boken om Blanche och Marie en start som visade att hon inte bara kunde minnas text, utan hade något verkligt att säga med rollen. Under sina första år på Dramaten fick hon roller som utvecklade hennes förmåga att hantera både intensiva scener och känsliga karaktärer (hon var väldigt bra redan då, faktiskt). Hennes debut öppnade dörren till en stabil karriär på Sveriges mest kända teaterschön.

Roller som visar hennes bredd

Ana har spelat allt från Shakespeare till moderna författare, vilket är ganska imponerande. I Cabaret spelade hon Sally Bowles och visade sitt tal för musik och dans. Hon har också uppenbarats i Kung Lear och Stormen, där hon hanterade Shakespeares språk med naturlighet som inte är lätt att få till. I Eld av Jonas Hassen Khemiri ställdes hon inför helt moderna texter och teman som krävde något helt annat. Denna variation mellan gamla klassiker och nytänkande pjäser visar att hon inte fastnat i ett spår. Hon växer med varje roll, helt enkelt.

Hur du följer hennes arbete

Det enklaste är att hålla koll på Dramaten. Besök deras webbplats och titta efter hennes namn i kommande föreställningar. Många av hennes spelningar finns också filmade och tillgängliga på SVT Play. Du kan se hennes arbete hemma i soffan eller på teatern - välj själv. Följ Dramaten på sociala medier för uppdateringar om nya premiärer och nya roller som hon får.

Varför det spelar roll

Att studera skådespelares karriärer som Anas ger dig verklig insikt i hur man bygger ett proffessionellt liv inom teater. Hon visar att man kan vara både klassisk och modern, att man växer genom att ta olika slags roller och inte upprepa sig själv. För teaterstudenter är hon en bra förebild - någon som klarade utbildningen och sedan byggde något verkligt. För besökare är hon en anledning att boka biljett till Dramaten igen, helt ärligt.