Kazan med linje lusta för fiskaren

Tennessee Williams skrev en pjäs som fortfarande får publikens hjärta att banka. Linje Lusta den svenska titeln på A Streetcar Named Desire är en teaterklass för sig själv. När vi pratar om Kazan med Linje Lusta menar vi både originaluppsättningen på Broadway och Elia Kazans legendariska filmversion från 1951. Den handlar om passion, konflikt och människor som krockar när de möts. Pjäsen kom till Sverige redan 1949 och svenska teatrar älskar den fortfarande (och det är ingen slump).

Vad gör Linje Lusta så kraftfull?

Blanche kommer till sin syster Stellas lilla lägenhet i New Orleans. Hon är skör, full av hemligheter och bär på en bruten värld på sina axlar. Stanley, Stellas man, är brutal och direkt. Han skapar spänning bara genom att vara sig själv. Mellan dessa karaktärer väver Williams något magiskt en berättelse om två världar som inte kan förstå varandra. Skådespelarna måste visa både styrka och sårbarhet samtidigt. Det är därför pjäsen aldrig har tappat sin kraft.

Elia Kazans påverkan på teatern

Kazan regisserade originaluppsättningen på Broadway 1947. Senare gjorde han filmen som gjorde Marlon Brando till en stjärna. Hans tolkning skapade en ny standard intensiv, realistisk och oskräcklig. Teaterfolk studerar fortfarande Kazans arbete för att förstå hur man får djup i karaktärer. Han visade att teater kunde vara råare än någonsin tidigare, helt enkelt.

Svenska scener upprepar klassikern

Malmö Stadsteater har satt upp pjäsen flera gånger. Dramaten gör det också. Regissörer som Eva Dahlman och Stefan Larsson tar samma text och skapar något helt nytt. En gång blir det fokus på sexualitet, nästa gång på klassöverstigande kärlek. Svenska teatrar visar att samma pjäs kan tala på hundra olika sätt.

Varför du bör se denna pjäs

Om du älskar teater, se först en liveuppsättning. Känn energin från skådespelarna direkt. Sedan kan du titta på Kazans film för att förstå hur samma story fungerar på film. Jämför dem. Märk skillnaderna (de är många). Pjäsen handlar om tid hur vi förändras, vad vi förlorar, vad vi längtar efter. Det är därför den betyder något för oss idag. Teater som håller i över sjuttio år gör det av en god anledning.