Så tuktas en argbigga rätt

Shakespeare skrev Så tuktas en argbigga på 1590-talet, och pjäsen spelas fortfarande på svenska scener. Men det är inte utan problem. Originalet handlar om hur mannen Petrucchio "tuktar" den bråkiga Katarina genom att hungra och tortrera henne. I dag ser vi det för vad det är: övergrepp. Ändå är pjäsen värd att spela bara vi är ärliga om vad texten gör.

Varför Shakespeare väcker debatt idag

Historien var populär när den skrevs. Folk ville se en arg kvinna få sitt straff. Katarina och hennes milda syster Bianca är motsatser den ena är oönskad, den andra älskad. Petrucchio gifter sig med Katarina, inte för kärlek, utan för att vinna ett spel. Han "tuktar" henne genom att neka henne mat, sömn och klänningar.

Det här var underhållande för 1500-talets publik. För oss är det skrämmande. Men just därför måste vi prata om det på scenen (även om det kan kännas obehagligt).

Hur moderna teatrar löser problemet

Dramaten och Malmö Stadsteater spelar pjäsen, men inte rakt av från originalet. Dramaten gjorde en ny version av Farnaz Arbabi som blandar 1500-tal, nutid och 1980-tal. Regissörer använder musik, dans och clowner för att göra pjäsen både rolig och kritisk.

Tanken är enkel: vi kan skratta och förstå samtidigt. Clownerna interagerar med publiken. Dansare från Balettakademin skapar energi på scenen. Allt det gör att vi inte bara passivt tar in texten vi reflekterar över den.

Katarina är mer än bara arg

Skådespelerskan som spelar Katarina måste balansera humor och allvar. Hon är inte bara en bråkig tjej. Hon är en person som väcker sympati. I många moderna uppsättningar framgår det tydligt att hennes "arghet" är ett försvar hon ser att Bianca får all uppmärksamhet, så hon tar plats på något sätt.

När Petrucchio börjar sina tuktningsmanövrer kan publiken se hennes förtvivlan. Det gör rollen mer verklig och hjälper oss att förstå hennes position bättre.

Kan vi spela pjäsen idag?

Ja. Men bara om vi är öppen om vad texten säger och gör något åt det. Vi måste bearbeta den, inte bara recitera den. Publiksamtal efter föreställningen hjälper folk att bearbeta det de sett.

Shakespeare är värd att ta på allvar precis därför att vi måste ifrågasätta honom ibland. På scenen kan vi både skratta och protestera. Det gör honom relevant än idag.