Son och far dramaten förklarad enkelt

Son och far dramaten är en ny självbiografisk pjäs på Dramaten som du måste se. Alexander Salzberger har skrivit och regisserat den här berättelsen om relationen mellan en son och hans far. Pjäsen utspelar sig som ett drömspel där verklighet och dröm blandas ihop på helt nya sätt. Den tar upp missbruk, familjeband och skapandet. För teaterintresserade är det här något helt speciellt (och rätt så sällsynt på senare år).

En fri tolkning av Strindberg

Salzberger hämtar inspiration från August Strindbergs klassiska Ett drömspel. Drömspelsgenren betyder att gränsen mellan verklighet och fantasi suddas ut på scenen. Logiken försvinner helt. Tid och rum glider ihop på märkliga sätt vilket skapar en psykologisk djuphet som vanlig realism aldrig kan nå. På scenen ser du hur personernas inre tankar blir synliga. Surrealistiska inslag växer fram helt naturligt. Kanske blir en vägg till vatten. Eller en person blir två samtidigt. Det är både skrämmande och vackert.

Salzbergers version tar dessa gamla teknikerna och gör dem relevanta för oss idag.Han blandar mörk humor med allvarliga ämnen på ett sätt som fungerar lysande.Du skrattar högt en sekund och blir alldeles tyst nästa.

Praktisk info för teaterbesökare

Föreställningen är ungefär 80 minuter lång utan paus. Den spelas på Dramaten Lilla scen i Stockholm, vilket innebär att du sitter nära skådespelarna. Marie Richardson och Peter Viitanen spelar huvudrollerna. Deras närhet förstärker upplevelsen enormt.

Boka dina biljetter i god tid. Platserna försvinner fort, dessvärre. Dramaten erbjuder ibland gratisvisningar, så håll utkik efter de möjligheterna. Pjäsen passar främst för ungdomar och vuxna. Temat handlar om missbruk och familjetrauma, så det är inte för små barn.

Om du är ny på Strindberg behöver du inte oroa dig. Kunskap om Ett drömspel hjälper, men det är inte nödvändigt alls. Salzbergers version står på egna ben. Du förstår allt utan förkunskaper. Bara kom med ett öppet sinne och låt dig överraska av surrealistiken på scenen.

Den här pjäsen visar vad modern svensk teater kan åstadkomma. Den kombinerar personlig historia med konstnärlig ambition på ett sätt som sällan fungerar så väl. Det är exakt det slags teater som gör skillnad.