Drama av Henrik Ibsen som förändrade teatern

Henrik Ibsen skrev pjäser om verkliga människor med verkliga problem. Hans drama av henrik ibsen spelas fortfarande på svenska teatrar för att de handlar om något vi känner igen konflikter i familjen, makt mellan människor, vad det betyder att vara fri. Vi ser oss själva i hans karaktärer, och det är därför hans verk aldrig blir gamla.

Vad gjorde Henrik Ibsen till teaterns revolutionär

Under 1800-talet skrev man ofta idédramer med heroiska karaktärer och enkla budskap. Ibsen gjorde något helt annat. Han skrev om vanliga människor i vanliga hem som brottas med svåra val. I Ett dockhem (1879) lämnar Nora sin man för att hitta sig själv något som chockerade publiken helt. I Gengångare (1881) tog han upp sjukdom och moral på ett sätt som ansågs oanständigt (nästan skandalöst, faktiskt). Det här var revolusionerande. Ibsen ville att teatern skulle spegla verkligheten, inte fly från den.

Vilka Ibsen-pjäser ser vi på svenska teatrar nu

Ett dockhem, Hedda Gabler, Vildanden och En folkefiende är mest spelade Du hittar dem på Dramaten, Malmö Stadsteater och andra stora scener Regissörer sätter upp samma gamla pjäser på helt nya sätt ibland minimalistisk scen, ibland modern kostym, ibland helt experimentell tolkning Det gör att både gamla och unga publikgrupper kan hitta något för sig Det är ganska smart, egentligen.

Varför är hans drama aktuellt än idag

Ibsens teman är tidlösa. Han skrev om makt vem får bestämma i familjen? Om frihet kan man bryta sig loss från samhällets förväntningar? Om könsroller vad förväntar vi av kvinnor och män? Det är frågor vi ställer idag också. Hans karaktärer är psykologiskt komplexa. De är inte helt goda eller helt onda. De är osäkra, motsägelsefulla, mänskliga. Det gör dem intressanta att spela och att se på.

Så tolkas Ibsen på scenen nu

Moderna regissörer väljer ofta sparsmakad scenografi för att fokus ska ligga på karaktärerna och deras konflikter. En scen kan bestå av bara möbler eller abstrakta former. Skådespelarna måste kunna visa mycket med små rörelser och tystnad frustration, längtan, rädsla som inte sägs högt. För att nå ungdomar idag kopplar regissörer ofta pjäsernas tema till aktuella frågor om makt, jämlikhet och identitet. Det gör Ibsen påtagligt och relevant, och det fungerar överaskande väl.