teater

Så enkel är kärleken egentligen

Maja Lindström
Maja Lindström
24 november 2025·
2 min läsning
Så enkel är kärleken egentligen

Så enkel är kärleken är en av Lars Noréns mest spelade pjäser på svenska teatrar. Pjäsen handlar om ett par som under en fest hemma ser hur relationen rasar samman. Det börjar lätt och socialt, men snart skallar det över till arg gräl och små kärlekskranklingar. Noréns dialog är så realistisk att den känns som något som kunde hända i ditt eget vardagsrum. Pjäsen har spelats på stora teatrar som Dramaten och Maximteatern, men fungerar lika bra på mindre scener (teatergrupper älskar den helt enkelt).

Vad gör pjäsen så speciell?

Noréns skrivstil är helt enkelt perfekt för scenen. Han skriver korta, skarpa repliker som bygger spänning långsamt. Inget är överkört eller konstlat. En skådespelare säger något helt bagatellartigt om vad gästen vill dricka, och helt plötsligt handlar det om något helt annat om makt, om känslor, om att inte bli sedd. Det är den här underströmmen som gör pjäsen nervös att titta på.

Relationsdynamiken mellan paret är kärnan i allt. Du ser hur de småkranker varandra, hur de spelar för publiken, hur de plötsligt blir hårda. Samtidigt finns det komiska moment som bryter upp spänningen. Det är balansen mellan humor och allvar som gör att pjäsen fungerar så bra. En uppsättning tar ungefär 1,5 till 2 timmar, och tiden flyger förbi.

Så sätter du upp pjäsen på din teater

Börja med att välja rätt skådespelare. Du behöver fyra personer som både kan skratta och vara allvarliga. Pjäsen kräver inte stora spektakulösa scener ett vardagsrum eller kök räcker perfekt. Möbler, ett bord, några stolar. Det viktigaste är att skapa en intim känsla där publiken känner sig nästan för nära.

  • Dialogen: Arbeta noga med texten. Noréns repliker är direkta och ofta korta. Det krävs precision för att få det att fungera.
  • Tempot: Låt replikerna flyga fram. Korta pauser, snabba övergångar. Det håller publiken vaken och spänd.
  • Rollerna: Alla fyra skådespelare har viktiga stunder. Det finns ingen bifigur här, alla är lika viktiga.

Pjäsen passar både erfarna och nybörjare. Amatörteatergrupper spelar den ofta eftersom den inte kräver avancerad teknik eller stora resurser. Dramaten spelar den, små regionalteater spelar den. Det säger något om dess kraft verkligen. Om du har goda skådespelare som kan hantera komik och dramatik, kan du sätta upp denna pjäs utan problem.